Det tog ganska många år för Malte att våga bada i sjön här uppe i Stugan, och jag kan förstå det. Jag tycker själv att det är lite obehagligt att bada när man inte ser botten. Därför var vi helt inställda på att Anton inte skulle bada idag, trots att han tjatade om att vi skulle gå ner till sjön. Vi trodde att han skulle sitta på bryggan och titta på när Malte och min pappa doppade sig. Men så blev det inte. Han var visserligen sist i men vi behövde inte tjata. Han började med att klättra ner i pappous famn i vattnet, sen kände han sig trygg och ville simma själv. Urkul! Ner för trappan, simma runt bryggan, upp för stegen, gå tillbaka till trappan, och så om och om igen. Heja barnen! Själv höll jag mig torr 😊

Fredag och den obligatoriska fredagskycklingen. Ikväll hade vi Kaj&Maria här på middag så för att ”lyxa” lite så rullade jag och barnen lite chokladbollar medan J spikade panel. Så jäkla gott med chokladbollar! En chipspåse och lite lösgodis hade också suttit fint men det hade vi liksom glömt att köpa.

Efter middagen satte vi oss och för att andra kvällen på rad spela brädspelet Rita & Gissa Junior, typ en variant på Pictionary. Askul! Malte fick det i julklapp men det var först igårkväll, tio månader senare!, som vi spelade det för första gången. Vi passade på när Anton däckat i fåtöljen (han har precis slutat sova dagtid så han orkar inte riktigt vara vaken hela vägen till nattning just nu) och jäklar vad mysigt det var att spela, bara jag, Malte och J. Jag tror att Malte uppskattade det också, att sätta sig och göra något med oss båda utan att Anton är med och behöver tas hänsyn till.    Vi får se till att göra mer sånt.

I väntan på farfar&Maria

Jag är den enda i min lilla familj som äter kräftor så en gång om året går jag och Sofia ihop och har en liten kräftskiva. Hon och jag äter kräftor och pojkarna och barnen äter kött och potatis. Emelie äter kräftor också ska jag tillägga, det ska hon ha cred för. Och de andra barnen är nyfikna och försöker äta, det ska de också ha cred för. Men de vuxna pojkarna äter kött och potatis. Så lyder traditionen och så blev det också igår.

Men innan vi gav oss på maten hann vi sitta en stund ute i solen på Listudden. Det var troligtvis en av de sista härliga eftermiddagarna i värmen så vi passade på att suga i oss så mycket som möjligt av det goda.

Sofia fixar med den sista ledtråden till kvällens skattjakt. Ett trick vi tog till för att få äta våra kräftor i lugn och ro – vi lurade iväg dem till festplatsen för jakt på godis.

Den lilla kolonistugan är verkligen inte stor och jag var lite rädd att det skulle bli lite kaotiskt att sitta två familjer inomhus när det blev mörkt och kallt utomhus. Den oron var helt obefogad för de här fyra barnen röjde inte runt alls. Vår räddning? iPdsen så klart 🙂

Yes, här väntar vi på båten i Trinntorp som skulle ta oss till Rögrund, denna första semesterdag sommaren 2016. Det var Linda som för flera år sedan tipsade om det här utmärkta utflyktsmålet men det var först i år som alla barn (ok, Anton) kändes stora nog att traska runt på den lilla ön utan att behöva bli burna på hela tiden.

Vi började vår morgon med att hämta Malte som för första gången sovit över hos sin kompis Vilde. Stort! Sen tog vi bilen till Trinntorp där vi mötte upp Kaj och Maria som hängde med ut i skärgården. Rögrund är ett perfekt utflyktsmål härifrån, med bara fyrtio minuters restid på vattnet. Det var ungefär vad Anton klarade av, mot slutet klättrade han typ överallt. Väl framme på Rögrund gick vi raka vägen söderut i jakt på den omtalade krokodilen som ligger och vakar på udden.

Efter inspektion av krokodil kurrade allas magar så vi traskade tillbaka till den lilla servering som skulle få laga vår lunch. Det fanns typ fem sex rätter att välja på, helt ok mat, och vi var alla överens om att allt kändes väldigt lagom. Inte överpretentiöst, inte sådär fånigt påklistrat och ”snobbigt” som det kan vars ibland utan det var lite småputtrigt och trevligt liksom. Barnen åt pannkakor, jag åt en linsgryta och resten körde på hamburgare. Och glass till efterrätt såklart. Medan vi åt underhölls vi av alla båtar som kom och gick i den pyttelilla gästhamnen, vältrafikerat må jag säga. Mätta begav vi oss vidare på ytterligare upptäcksfärd på ön, vi hade nämligen hört talas om en hinderbana som man ju måste checka in.

Efter hinderbanan började energin ta slut hos den yngste i sällskapet. Han sover fortfarande en sväng på dagarna så han var helt slut efter denna spännande förmiddag. Vi satte oss därför och tog det lugnt med kaffe och kanelgifflar i väntan på att båten skulle ta oss tillbaka till Tyresö. Anton somnade i min famn efter fem minuters gung på vågorna, och fortsatte sova på en badhanduk på stranden medan pojkarna tog ett dopp i Trinntorpsbadet innan vi åkte hem. Bra början på semester tycker jag allt! Sex veckors ledighet, here we go!

Jag älskar att gå tillbaka på YouTube och kolla gamla filmklipp på Malte när han var liten (mindre). Man glömmer så fort alla de där små detaljerna, som hur han lät när han pratade, hur han sjöng i leksaksstruten osv. Det där hade jag glömt om det inte vore för filmsnuttarna. Och det är just de där klippen som egentligen inte innehåller något speciellt som är roligast att titta på. När vi har vardag.

Just idag kanske inte klippet nedan är så himla roligt men jag kommer ju älska det om några år. När jag har glömt hur han lät när han pratade som ettåring, när jag har glömt att bilar var favvoleksaken redan då. När jag har glömt hur han varje dag, jämt och ständigt, förstörde bokraderna i bokhyllan…

Att lägga upp klipp på YouTube är för övrigt ett himla bra sätt att få en back-up på filmerna man vill spara. Jag laddar ofta upp grejer på min kanal, som jag inte länkar till här på bloggen, så att jag vet var jag har dem. Jag är dålig på att synka telefonen mot datorn och att automatiskt synka mot iCloud har jag tagit bort då hälften av de där senast tusen tagna bilderna alltid är en massa skräp som Malte har tagit.

De senaste dagarna har Anton tagit fler och fler steg. I ett par veckor ungefär har han så ofta han har kunnat ställt sig upp från golvet och sen tagit ett steg. Men det räknas ju inte. Nu tar han fler, även om det är galet vingligt. Och det är ganska gnälligt här hemma just pga detta kan jag säga. Han tycker att det är himla kul att öva på att gå men det gnälls något oerhört varje gång han drattar på ändan. Och det är ofta!

Man ska ju inte jämföra, nej det ska man ju inte, men vi kan väl kalla detta någon slags statistik istället då… Anton började krypa ungefär en vecka innan Malte började göra det och han tog sina första riktiga stapplande steg ungefär en vecka efter att Malte gjorde det. Tio månader och två veckor gammal. Om man nu ska räkna dagar. Det går med andra ord på ett ut. 🙂

Jag försökte filma honom in action igår men det var inte helt enkelt. Missade alltid de första stegen liksom men jag vill ju ändå ha det dokumenterat så here it goes. Självklart har min telefon börjat lagga när jag filmar så det hackar en del. Darn it!

Den här lille söte herrn börjar bli stor nu. Första tanden har tittat ut och nu har jag fångat honom på bild sittandes i sin stol, bara sekunder från att somna. Det hör ju till att man ska filma åtminstone ett sånt klipp per barn, eller hur? Och sen skickar man in det till ett sånt där ”Låt kameran gå”-program. 😉

Malte lyckades jag filma först på hans ettårsdag. Då såg det ut så här.

Den här kvällen ägnar jag åt att bestämma över TV:n. Ett par OITNB-avsnitt ska jag hinna klämma men alltför sent vågar jag inte lägga mig. Man vet ju aldrig hur man kommer att få sova liksom… Inatt får jag heller ingen hjälp då J kommer sitta på en cykel någonstans utefter Vätterns vatten. Första etappen på Klassikern. Heja honom!