Ja, vad är kärlek? Men hallå, hur ska jag kunna svara på det!? Det är ju – jättestort!

Jag känner kärlek till min familj, till mina vänner, till min Malte och till min J. Ja, jag känner kärlek till mitt liv. Jag älskar mitt liv! Men vad det är, vad kärleken är, det är svårare att svara på. Det låter så intetsägande men det är något man inte kan vara utan. Lever man utan kärlek så blir man en oempatisk och förmodligen ond person.

Att älska någon är för mig väldigt starka ord, kanske för att jag inte har använt det till vardags. Inte som i typ USA där man slänger ur sig ett I love you lite kors och tvärs. Jag menar inte att det är något dåligt, det kan till och med vara tvärtom, men här i Sverige är vi lite försiktigare när det gäller de starka orden och de omvälvande känslorna. Vi är ju lite lagom. Det finns självklart undantag men jag tror att många använder det kanske lite för sällan.

Jag har aldrig sagt orden Jag älskar dig till någon annan kille (eller, han är ju faktiskt en man nu) än till J. Jag har alltid sparat på det tror jag, har inte velat slösa på innebörden. Kanske för att jag har vetat att jag inte har älskat någon annan än just J. På det sättet. På det riktiga sättet. Oj vad flummigt det blev nu men jag det är väl precis vad kärlek är då. Kanske.

Jag älskar J. Jag är kär i J. Fortfarande. Fan vad han kommer att rodna när han läser det här inlägget!

Om jag har svarat på frågan om vad kärlek är? Nej, det har jag nog inte.