Jag har gått och dragit mig för att skriva det här inlägget för jag är rädd att det ska bli alldeles för flummigt och att jag inte kommer att lyckas få fram det jag vill ha sagt. Om man tittar på rubriken så kan man ju faktiskt dela upp det här inlägget i två. Man kan dels skriva ett om sin tro (om man har någon) och dels skriva ett inlägg om sin livsfilosofi. Man kan ju faktiskt ha både och.

Har jag någon tro då? Tja alltså, jag tror att de flesta här tänker om man är religiös på något sätt och då svarar jag nej på den frågan. Nej, jag är inte religiös, jag har gått ur svenska kyrkan, men jag firar kristna högtider som jul och påsk och Jesus brukar då inte vara en del av firandet.

Jag tror inte på Gud, det gör jag inte, men jag är inte så förmäten att jag kan säga med säkerhet att det inte heller finns någon sådan. Hur ska jag kunna veta det? En gång i tiden var det ju ren fakta att jorden var platt men det har på senare tid motbevisats, så helt säker kan man ju aldrig vara. Vi vet inte. Jag är med andra ord en renodlad agnostiker, och inte en ateist som menar att det inte finns någon högre makt. Punkt slut. Att vara en ateist är i min mening dessutom väldigt nedlåtande mot religiösa människor och visar på en intolerans som jag inte vill vara en del av.

Kvar har vi min livsfilosofi. Ja, jag skulle vilja säga något om att jag lever efter devisen att man ska ta dagen som den kommer och att allt löser sig bla bla bla, för det låter ju så härligt och ett så enkelt sätt att leva. Nu råkar det vara så att allt har löst sig och löser sig fortfarande i mitt liv, men jag kan ändå inte lita på det. Jag måste ha allt mer ordnat än så för att jag ska känna mig helt trygg. Min livsfilosofi är väl snarare typ att planera, skriv listor och organisera så blir allt som du kan påverka precis så bra som du hade tänkt. Låter lite halvtrist men har funkat för mig!