Dag 15 – Besök på JärvZoo.

Det är Dag 16 idag och vi har precis kommit hem till Tyresö efter några dagar uppe i Stugan. Det är så skönt att hänga där uppe och det är alltid extra kul när Vickan&Henke är där samtidigt. Kul när vi är många! 

Igår var det dock Dag 15 och dags för vårt besök på JärvZoo. Barnen slog för första gången till på en ordentlig sovmorgon och vaknade inte förrän kvart över åtta, så vår morgon blev lite senare än vanligt. Våra barn vaknar ju vanligtvis senast 06… Så himla skönt att få sova ut lite halvt, innan vi alla packade ihop oss och åkte. Vickan&Henke åkte hem till Stockholm och vi andra åkte till Järvsö och djurparken JärvZoo.

Jag ska erkänna att jag egentligen tycker att det är roligare att titta på lite mer exotiska djur men jag såg detta lite som ett kulturellt besök, jag menar – när kommer jag någonsin åka så långt norrut att jag får se en ren?! Jag håller mig ju helst där det är asfalterat så att säga 🙂 Och lite koll ska man väl ha på den svenska faunan så det här var ett nyttigt besök för mig!

Vi antog att Anton inte skulle orka gå så vi hyrde en skrinda att dra runt på. Den var tung även tom, men den var värd att släpa på då båda barnen tillslut ville sätta sig i den. 3 km runt tror jag att jag läste att rundan är, men det känns som längre eftersom man går långsamt och tittar. Dessutom ligger ju hela parken i en bergssluttning så det går uppför och nerför, jobbigt för en trött Anton.

 

Det första djuret vi möttes av var vargen men det var först efter vår pannkakslunch uppe på toppen som huvudnumret dök upp – björnarna. De är ju väldigt läckra och vi hade sån tur att de höll till nära spången så att vi kunde ta oss en rejäl titt. Mäktiga djur som ju ständigt känns väldigt närvarande uppe i Stugan. Är jag där tidigt på våren vågar jag inte riktigt ta mig ut på en löptur på egen hand då jag inbillar att jag ska korsa en björnmammas väg…

 


Det är svårt att fota djur i ett stort hägn med en iPhone så jag kan inte bjuda på fler bilder än så här. En trevlig dag var det iaf, och när vi väl var tillbaka i Stugan så kände vi oss helt slut. Hemresan tog kanske onödigt lång tid då vi stannade till i varenda håla för att leta Pokéstops, men vad gör man inte när man är desperat och bollförrådet börjar sina… 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *