Vi är inne på sista veckan av semestern och jag känner mig ganska nöjd. Jag ser fram emot att få åka till jobbet på måndag, ser fram emot att få gå tillbaka till rutinerna. Men än är det ju inte slut så medan J åkte tillbaka till kontoret så åkte jag och barnen på kortvisit upp till Stugan. Lilla katten Silje har hängt i Hälsingland medan vi har varit bortresta och oj vad bra hon har haft det! Semester deluxe men underbart är ju kort heter det, även Siljes ledighet har ett slut så vi åkte upp för att hämta hem henne. 

Jag och barnen packade in oss i bilen på måndagmorgonen och åkte trots att vi riskerade att fastna i köerna. Vi klarade oss ifrån dem, antingen passerade vi stan en halvtimme för sent eller så har folket fortfarande semester. Smidigt gick det iaf och lagom till tidig lunch var vi framme hos mina föräldrar. På tisdagmorgonen fick vi finbesök av Ankie som skulle hänga i Stugan i några dagar för att cacha med mamma så vi hängde kvar hela dagen, det var ingen brådska att åka hem. Ankie har inga småbarn hemma så hon underhöll energiskt med smurfspel och blåbärsplockning. Det tackar jag för! 🙂

Vi insåg också att vi på måndagen hade missat att uppmärksamma att det varit den 15 augusti! Ve och fasa! En av de största helgdagarna och dessutom min pappas och barnens (och typ alla grektalandes) namnsdag hade vi glömt bort! Panayiotis!! Tur, då kunde vi ursäkta den planerade pannkakstårtan till lunch med det… Namnsdagstårta. Och en riktigt snygg sådan om jag får lov att säga det själv.

Framåt eftermiddagen började vi hålla utkik efter Silje. Hon skulle ju snällt få sätta sig i sin bur och åka hem till Stockholm och just bilåkning står inte på hennes topp tre favoritsysselsättningar. Vi började förbereda middagen och lite småorolig hann jag allt bli. Skulle jag behöva vänta in henne hela kvällen och behöva åka hem sent i mörkret? Jag gillar inte att åka i mörker på 2-1- vägen till Gävle tillsammans med lastbilarna. Strax före fem dök hon upp och jag kunde pusta ut medan hon fick stanna inomhus medan vi åt, sen åkte vi kvickt. Gott om lastbilar var det men i övrigt gick hemresan smidigt. Malte somnade fort men jag och Anton lyssnade på Alla vi barn i Bullerbyn och Du är inte klok Madicken hela vägen till Tyresö!