Superkoncentrerad förare i radiobilarna!

Igår bar det äntligen iväg! Malte fick till slut köra premiär på Grönan. Vi har skjutit på detta i ett par år, har liksom inte kommit iväg, men i år fick vi den briljanta idén att åka tillsammans med Malin och Vilde och då blev det fart minsann! Att Malin älskar typ alla rides där, utom Blå Tåget och Spökhuset, gav oss dessutom lite driv, jag själv vill ju allra helst bara sitta ner och äta langos 🙂 Vi kom dit vid öppning och kände oss besegrade vid 19, då passerade vi entrégrindarna och begav oss hemåt. 19 attraktioner hade vi då betat av, helt ok för en som som jag som är lite ehm, sval i intresset så att säga. Men jag är en good sport så det var inga trista miner utan jag hängde på allt som barnen ville åka, och så iklädde jag mig rollen som ”skrikande och rädda mamman”, det tyckte de var roligt. 🙂

Jag är inget stort fan av bergochdalbanan, det kittlar inte alls dödsskönt i kistan utan är mest obehagligt, men jag var beredd på att åka allt Malte ville (och fick pga längden förstås) utom Insane. Det finns inte en chans att jag sätter mig i den någonsin. Det finns ju en anledning till att det inte är kö till den! Vilda Musen åkte vi iaf, usch, och jag är evigt tacksam att det var så lång kö till Kvasten att det rent logistiskt inte gick att åka den. Tack alla ni turister som var på Grönan igår och skapade just den kön 🙂 Flygande Mattan hade ni gärna fått köa i också för den åkte vi och usch vad den var mycket värre än jag minns den. Fruktansvärd faktiskt. Malte erkänner det inte så här ett dag senare men han var riktigt skärrad när vi åkte den. 

En grymt bra dag blev det iaf! Perfekt väder med sol men ändå så pass mycket moln att det inte gassade. Lagom mycket folk ändå, och två barn som skötte sig exemplariskt! De fick bestämma takten själva och det är ju nyckeln till att få en bra dag 🙂

Paus framför dansföreställningen ”Bosse och Julia”Avslutar inlägget med denna fantastiska bild på mig och Malin i slutet av Kärlekstunneln.