Apropå den 9 november ja. Jag hade förstått att det skulle snöa lite under dagen men tänkte inte så mycket mer på det. J frågade om jag skulle hålla mig hemma under dagen men nej, jag hade jobbat hemifrån tidigare i veckan och jag längtade efter att komma ifrån Tyresö så jag drog glatt iväg. Nästan två timmar tog det att ta mig till kontoret på Artillerigatan. Vi körde i 30 på motorvägen och väl framme på Gullmarsplan fick ett antal tåg passera innan jag fick tillräckligt vassa armbågar för att kunna ta mig på. Väl på kontoret tog jag ändå inte riktigt snön på allvar och var inställd på att allt skulle regna bort under eftermiddagen. Naiv, jag?! När vi vid halv två förstod att all busstrafik i Tyresö dock hade ställts in så var jag och J snabba med att bestämma oss att direkt börja försöka ta oss hemåt. Visa av erfarenhet från 2012 då samma sak hände och vi fick skicka farfar Kaj att hämta barnen då vi inte kunde ta oss hem.

Att åka från jobbet redan vid halv två var med facit i hand det klokaste vi gjort på länge. Jag tror att det var många som inte riktigt förstått ”allvaret” och det är heller inte alla som har möjlighet att bara resa på sig att gå från jobbet. Vi lyckades iaf ta oss till Gullmarsplan och där fick vi stå och vinka en stund innan vi äntligen lyckades haffa en taxi som vi delade med fler som skulle mot Tyresö. Vi kröp fram på Nynäsvägen men fram kom vi och eftersom J hade varit lite bekväm på morgonen och lämnat bilen i parkeringshuset i Masten efter alla lämningar så kunde vi ta bilen därifrån för att hämta på skolan och förskolan. Utefter vägarna stod övergivna bilar och i snön pulsade folk hemåt.

Under hela kvällen följde jag facebookflödet. Fina inlägg om snälla medmänniskor som plockade upp folk som var strandade i Skarpnäck. Inlägg om barn och personal som fått sova över i Tyresö skola då föräldrarna inte kunnat ta sig hem och hämta. Inlägg om plogningssatatus på diverse vägar. Och så alla dessa dryga inlägg om att det minsann blir vinter varje år och varje år står vi handfallna. Jag blir tokig på bristen av förståelse och förstånd. Ska vi varje år betala för en beredskap som vi eventuellt behöver ett par dagar vart fjärde år? Vill vi verkligen lägga pengar på det? Går det ens att ha beredskap för detta i en stad som Stockholm? Folket – tagga ner tack.

Men lite vill jag klaga på. Dels vill jag klaga på den tunga snön som pajade vårt dörrtak, nytt och uppskruvat för ett par månader sedan…

Dels så vill jag klaga på den tunga snön som pajat vår fina tall 🙁 Två stora grenar har brutits av och fallit ner på marken. Det jag oroar mig mest över är skadan på stammen, kan ett träd ens överleva det här? Jag är lite ledsen i ögat faktiskt 🙁