Dödergök

Jag har läst ut en bok idag. Dödergök av Katarina Wennstam. Den kom ut för ett bra tag sedan nu, och jag har ivrigt väntat på att den ska komma ut i pocket så att jag ska kunna läsa den. När en kollega gick omkring med den i famnen för ett par veckor sedan så nämnde jag att jag ville läsa den, så hon tryckte den i händerna på mig och sa varsågod. Jag kan nämna att den har varit jobbig att läsa just för att den är inbunden. En sån kan man ju inte läsa på bussen, det blir ju alldeles för tungt att släpa runt på!

Wennstam är en gammal journalist på SVT och har skrivit två reportageböcker som handlar om hur fokus hamnar på helt fel saker i våldtäktsutredningar; Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Efter dessa böcker så gav hon sig in i skönlitteraturen, eller spänningsromaner som de kallas, och skrev Smuts. Och så kom då den fristående uppföljaren Dödergök.

Även den här handlar om orättvisor, mansvåld och andra hemskheter. I två parallellhistorier får man följa dels en brottsutredning där det verkar som att det är ett hedersmord, och dels en journalist som börjar gräva i en polismans våld och mord på sin fru. Spännande grejer. Just kvinnomisshandlande poliser är intressant eftersom det tydligen är det vanligaste ”fritidsbrottet” bland poliser, men det är inget Polisförbundet vill prata högt om…

Det jag gillar med Wennstams böcker är just att ämnena är aktuella, intressanta, oerhört viktiga och nedtystade i media. Tyvärr är det så att Wennstam inte är sylvass som författare. Att skriva reportageböcker är en sak, men att skriva skönlitteratur kräver en del andra egenskaper som hon egentligen inte besitter. Om man söker historier för att finna underhållning och en del tankeställare så funkar de här böckerna utmärkt. Om man däremot är lite av en litteratursnobb (och jag är långt ifrån en sådan) så gillar man inte det här. Jag gillar det. Men Smuts var bättre!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *