Japp, så var det i mitt fall iaf! Eftersom yngste hjärtegullet fyllt fyra år så ställde vi till med kalas i helgen som gick. Mina föräldrar kom ner till Stockholm så för att avsluta poolsäsongen på riktigt så tvingade vi ner min pappa och barnen i vattnet. Eller tvingade och tvingade, barnen hade tjatat och min pappa gled ner ganska lätt 🙂

På kvällen drog vi till med lite kalas! Finns det hjärterum och allt det där så sjutton pers blev vi tillslut i vårt kök. Anton hade väntat så himla länge på att få fylla år och att få bli firad så anspänningen och förväntningarna var stora! 🙂 När det väl var dags för oss att sjunga Ja må han leva så tyckte han att det blev lite för tufft så han sprang ut ur rummet. Efter lite övertalning kom han tillbaka för att blåsa ut ljusen. Gulle!

Natten mellan lördag och söndag vaknade jag i feberfrossa. Yay! Bästa utgångsläget när man ska ha barnkalas dagen efter! Jag tryckte i mig Ipren och lite annat smått och gott min make hittade i medicinlådan, sen bara körde vi på! Som tur är är ju Anton ännu inte så stor så vi hade bara bjudit fyra barn plus föräldrar. Men det blir ganska bra röj på det kan jag meddela. Efter lek, tårta och skattjakt stupade jag i säng och sov hela eftermiddagen. Skönt att ha det överstökat liksom! 🙂 

Och kvar idag på onsdagen sitter en förkylning kvar i kroppen. Sånt man dras med i veckor så här på hösten. Blir en del av familjen liksom. Jag vänjer mig.