Jag har en ny mysig rutin som var omöjlig i lägenheten. Jag tar mig en liten stund att sitta i tystnad och ifred.

J hämtar Malte och går sen hem och lagar middag åt oss tre. Efter maten går pojkarna upp på övervåningen och jag stannar kvar i köket och diskar undan. Det är inte det som är stunden ska jag förtydliga utan den börjar när allt är undanplockat och rent. Då sätter jag mig i soffan, det kan vara i en så kort stund som fem minuter, och så sitter jag i tystnaden och bläddrar i ett reklamblad eller surfar fram något blogginlägg. Tittar på hundägaren som går förbi på sin kvällsrunda eller stirrar på högen av spånskivor vi har liggandes på tomten.

Den där ensamma lugna stunden kunde jag inte ha i lägenheten. Där fanns inga utrymmen där jag kunde sitta själv, utom möjligtvis toaletten men även det var gränsfall. Jag älskar den där korta stunden, det är värt så mycket att ha möjlighet till den. Efter den går jag upp till J och Malte och då börjar kvällen på riktigt. Då leker vi och tittar på TV, precis lagom efter en tiominutare i tystnad.