Speciellt varmt har det inte varit. Så fort solen har gått i moln har jag gått omkring och huttrat. Men det är ju jag det – hon som alltid fryser vid minsta fläkt. Men skönt har det varit. Jag ser verkligen skillnaden i vår vardag nu och hur den var förut. I lägenheten kunde det lätt gå en hel dag utan att vi gick utanför ytterdörren. Detta trots att det var kanonväder. Att ta sig ut var liksom mer av ett projekt, hur litet det än var. Nu är det bara att öppna dörren och gå ut på altanen. Himla bekvämt! Jag vet, det låter ju löjligt. Vill man gå ut så gör man ju det vare sig man bor i lägenhet eller i hus, men i mitt fall har det faktiskt blivit en otrolig skillnad, och den som tjänar allra mest på det är ju Malte.

Vi har varit ute precis hela dagen, förutom den timme som han låg och sov i sin säng efter lunchen. Att han har fått vara ute och härja märks tydligt nu på kvällen – nattningen tog väl typ 2,5 minut. Jag hörde hur han låg och snarkade bara en kort stund efter att han hade ställt ner sin vällingflaska på golvet. Det är härligt! Inte för att han krånglar annars, han kanske snittar på tjugo minuter från att jag har givit honom flaskan och lämnat rummet tills han har somnat.

Jag bjuder på lite bilder på vad Malte har ägnat sig åt under dagen. Medan J har skrivat altan har jag jagat efter den här lille mannen.