Malte somnade oväntat i soffan, J är ute på cykeltur och jag ligger här i solstolen med en kopp kaffe och har det jäkligt bra. Om jag blundar och det är helt vindstilla så kan jag nästan låtsas att det är helt grönt omkring mig. Juli. Men så fort jag öppnar ögonen, eller känner minsta lilla vindpust på armarna, så påminns jag om att värmen är trög i år. Men den är på gång! Man ser gräset fläckvis nu!

Jag har det bra nu men dagen började riktigt kasst. Jag vet inte varför jag utsätter mig för det för jag vet ju att skivstångsledaren varannan lördag får mig att bli tokig, ändå går jag dit. Det är som att jag förtränger att hon är ofokuserad, glömmer sitt eget pass, okoordinerad och har ett långtråkigt och ovarierat pass. När jag väl står där så blir jag förbannad på mig själv att jag utsätter för det. Varför?!

Ikväll blir det 30-årskalas!