av min Coopanställning! Känns så otroligt skönt! Jag räknar ner timmarna och de går väldigt långsamt. Visst, det finns en del arbetskamrater som jag kommer sakna, men dem kan jag ju träffa ändå. Jag kommer däremot inte längta efter kundkontakten. Speciellt inte följande Coop-profiler:

Advokaten – en riktigt elak typ som klagar på allt som har med Coop att göra men envisas ändå med att gärna handla där. Han njöt lite extra när han fick en stackars extraarbetare att gråta i kassan.

Stomitanten – jo det är synd om henne men det är faktiskt rätt äckligt att behöva prata med en tant som har en stomipåse som sticker fram under tröjan. Att den aldrig töms och att hon således alltid luktar bajs verkar inte störa henne. Tiggandet efter småpengar störde mig rätt rejält.

Permobilmannen – en man som kan gå som vem som helst. Men ändå envisas han med att svischa fram i en permobil för att det är kul. Barnen slänger sig ur vägen, sen klagar han dessutom på att han har svårt att komma fram i de trånga hyllgångarna. Men gååå då!!!

De dåliga föräldrarna – dessa är värst. Samma vuxna människor kommer tidigt varje morgon med stressad uppsyn och köper kanelbullar som de stoppar i barnens hungriga munnar. Gå upp en halvtimme tidigare och ge ungen en ordentlig frukost. Skämmes på er!