Visst låter det sorgligt men det är ju sant. Vickan har lämnat oss för Sollefteå. Hur sjukt låter inte det?!

Det har verkligen varit helmysigt att ha henne här. Vi har bara hängt och det är så mysigt att kunna göra det utan några måsten. Hon har fått sin dos av Malte också vilket var meningen med besöket. Jag hoppas att hon var lika nöjd med sin stockholmstur som vi är. Att hon hatade att åka bil genom stan är en helt annan femma, men kommer ju att lära sig till slut, flickstackarn. Och spänningshuvudvärken kommer gå över, jag lovar.

Idag ska jag och Sofia ta oss an de snötäckta trottoarerna. Vi har nämligen bestämt oss för att det är dags för en promenad så då får det bli så. Åh vad jag ser fram emot våren nu. Jag läste att februari är månaden då flest vabdagar tas ut. Inte för att barnen är sjuka utan för att föräldrarna har sådan ångest över att våren är så långt borta. Jag vill inte bli en sån, det är bara att ta sig i kragen och vänta. Och vänta. Men till slut kommer den ju! I sommar ska jag bli brun!