Vi gjorde i alla fall ett försök.

När vi gick över Strandtorget, laddade till tusen på att äta semla, så tittade Malte in genom fönstret till frisören och fick se den gulrosa bilen. Den ville han sitta på! Och varför inte? Här såg vi en öppning för en klippning! Malte satt på frisörbilen i några sekunder sen ville han inte mer. Jag tror att det första misstaget begicks när frisören helt utan förvarning sprutade vatten i håret på Malte. Han fäktade med armarna och skrek Jag vill inte! Efter lite förhandlande, och mutor, kom vi fram till att han skulle sitta i mitt knä i stolen, men så fort som kammen (saxen såg jag aldrig, vi hann inte komma till den) närmade sig hans huvud höll han sig om håret och skrek och tårar rullade ner för kinderna.

Det var bara att lägga ner och ta på overallen igen. Men vi försökte i alla fall! 🙂