Idag är det ett år sedan vi fick veta att en liten bebis låg och växte i min mage. Stickan visade ett plus. Gud vad tiden går fort. Ett helt år har gått sedan vi fick veta att vi hade en hemlis. Eller, ja, det var en hemlis för de allra allra flesta men det var ett par kompisar som ringde typ dagen efter och då kunde jag inte hålla tyst om det. Som Kajsa t ex som ringde och tyckte att vi skulle gå ut till helgen och supa ner oss för snart är väl du på smällen säkert. Då kunde jag ju inte hålla tyst.
Meningen var att vi skulle vänta till de första tolv riskfyllda veckorna var passerade, sen skulle vi berätta för alla. Men det blev inte så. I vecka tio berättade vi för våra föräldrar och sen fick kompisar veta, en efter en. Alla behövde jag inte berätta det för. Dina läste alla mina blogginlägg om hur trött jag var hela tiden och hon drog rätt slutsats före alla andra.
Eftersom jag misstänkte att några av mina elever läste min blogg så ville jag inte berätta om bebisen förrän jag visste att allt var okej. På bloggen blev det alltså inte officiellt förrän vi hade varit på rutinultraljudet i vecka 19. Här berättade jag om det.
Ett år sedan idag. Ett år sedan Malte blev verklighet.
Visst går tiden fort? Man hinner knappt med. Min plutt fyller hela ETT år den här månaden! (Hade han kommit när han skulle så hade han fyllt ett år den 2/11, mem det blev ju den 20/11 istället).
Jäkla Alex, jag sitter med lapen vid matbordet och äter brunch, och stirrar rakt in i testet… :-/ *skrattar*
hahhhahah vet du. jag läste inte allt precis som vanligt och tänkte. va fan ska hon ha en till
Konstigt, jag minns inte att jag föreslog att vi skulle supa ner oss. 😉
Däremot minns jag att jag promenerade över Slussen när du berättade. Så här i efterhand kan vi konstatera att det inte bara var du utan också den tredje i det påtänkta sällskapet som fick lämna återbud på grund av tillväxt i bålen.
Jorå, jag miss det jättetydligt. Du sa att vi skulle dricka drinkar innan jag blev på smällen och då svarade jag att jag redan var det. Det var så jäkla på pricken, bara dagen efter plusset på stickan!
Jag kan intyga att det var så det gick till. Visste inte vad jag skulle säga för att komma undan drinkarna. Men däremot kommer jag inte ihåg vad vi gjorde istället.