För första gången den här terminen fick jag ett samtal från förskolan; Malte hade feber. Pedagogen ringde klockan 15 och då var J redan på väg så vi slapp den här stressen som blir av att man släpper allt och skyndar sig till sin lilla skatt. Jätteskönt.

Febern har inte varit hög men Malte somnade ändå på min arm klockan halv sju. Det händer aldrig. Imorgon väntar jag mig en febertopp och en gosig kille som inte vill någotannat än att tjaanas. Och självklart ska vi kramas, det är ju det bästa jag vet.