Jag läser i tidningen att influensan har kommit ovanligt tidigt i år och att just Stockholmsområdet är värst drabbat. Jo tack, jag har känt av en släng av det… under hela veckan… Allt var frid och fröjd i måndags, jag åkte till och med på ett skivstångspass på kvällen och sen åkte jag till Willys och storhandlade. Sen hann jag inte sitta framför teven i mer än en halvtimme innan jag hade ont i halsen och frös. När jag vaknade på tisdagsmorgonen var sjukdomen ett faktum. Eller förkylningen, som jag först trodde att det var, det dröjde nåt dygn till innan poletten trillade ner. Halsen var tjock, huvudet värkte, illamåendet var ständigt närvarande och varenda led i kroppen gjorde ont. Hemskt. Ett tag var det så illa att jag låg och snyftade i sängen och tyckte på riktigt synd om mig själv. Det var innan jag sakta började sippa vätskeersättning, då blev det lite bättre. Och nu, nu känner jag mig faktiskt helt ok. Lite ont i halsen har jag, men det kommer jag säkert få dras med ett tag. Och så är jag trött som fasen, men det har jag läst att man kan vara i ett par veckor efteråt så det är kanske bara att vänja sig. Nu är iaf jag frisk och får sköta ruljans av familj eftersom J så klart har åkt på samma skit 🙁

Men, allt är inte elände. Jag måste ju viss upp vårt fina pepparkakshus. Eller, det är ju urfult, det blir ju det när man sätter på lösgodis och inte non-stops, men barnen blev nöjda. Speciellt Malte som ritat upp hur huset skulle se ut! 

Nåt år, jag vet inte vilket, så ska jag göra ett riktigt jäkla snajsigt slott med gelatinblad i fönstren, belysning och så ska kristyren liksom spritsas på innan huset monteras ihop. Som ett proffs ska jag jobba det året. Det året alltså. Den där stora glipan på baksidan på årets hus känns ju mindre proffsig…