Nu har vi varit hemma i Tyresö ett tag och det känns som att vi gör allt och ingenting. Ena stunden känner jag mig rastlös och tycker att jag har ”slösat” bort vår ledighet på alldeles för mycket hemmahäng, och andra stunden känns det som att jag inte har fått en lugn stund. Sanningen ligger väl någonstans däremellan.

Medan J har jobbat en hel del (hemifrån men ändå) har jag och barnen hittat på saker. Småutflykter som att cykla till bangolfen eller äta glass i centrum.

En helg tog jag och J paus och bodde på Yasuragi en natt. Jag hade bara varit där på vintern tidigare så det var härligt att få uppleva att kunna gå ut till de varma källorna utomhus utan att nästan frysa ihjäl på vägen dit. Eftersom jag var där med J blev det också en hel del bastande vilket också var nytt då jag har skippat det tidigare. Yasuragi är verkligen otroligt avkopplande och det är något visst med att gå runt i sin yakuta precis som alla andra, ingen sticker ut. Middagen var dessvärre en besvikelse, trist och snål, men något annat kan jag inte klaga på, det är underbart där ute i tallskogen.

Väl hemma i Tyresö kom Sofia&Emelie&Nathalie och checkade in under två nätter i gästrummet. Under denna sommar får man göra det bästa av situationen, varför inte semestra hemma hos varandra? 🙂 Vi åt gott, badade, pratade inredning och spelade ännu mer bangolf.

När de checkat ut checkade mina föräldrar in! De hade nämligen tagit sig till Tyresö för att fira allra finaste Malte som fyllde elva år. Bara det är ju galenskap, hur kan det ha gått så lång tid sedan har var en liten korv på inte ens tre kilo? Hur kan den där lilla flurpen ha hunnit bli en ganska vettig liten människa på den här tiden? ❤️ Malte firades som vanligt i solsken på altanen med samma sällskap som vanligt, men vi saknade farfar Anders och farmor Lillan som karantänar sig på Södermalm. Allt var, och är, mao inte riktigt som vanligt.