Tänk vad fort man glömmer. Att ens älskade barn har varit yngre. En bebis. Eller två år.

I fredags fyllde Baxter två år och det slog mig vad fort tiden faktiskt går. Eller det slår mig titt som tätt men jag blir lika överraskad varje gång. Det känns ju liksom som igår som Baxter föddes, men det har gått två hela år. Det betyder att Malte ju var pytte när Baxter föddes och jag minns honom som så stor då. Anyway, nog med flummiga funderingar, idag var det i alla fall dags för ett litet födelsdagsfirande på Söder hemma hos Lovisa&Hans och pojkarna. Jag vågade mig inte på att ta bilen och riskera att behöva snurra runt och leta parkering. Istället tog jag och Malte bussen in och ingen var gladare än just Malte som älskar att åka kollektivt. Stackarn får ju nästan aldrig göra det.

Hans imponerade med hemmagjord princesstårta (ett bakverk jag fortfarande inte har vågat mig på), en chokladpaj med kolatäcke samt kanel- och vaniljbullar. Jag tömde mitt fat ganska fort men så hade jag inte ätit någon lunch heller. Rutinerad som jag är så går jag inte på kalas mätt i magen! 😉

Tårtan slank fort ner i magen. Bråttom var det då han hade ett helt rum med nya leksaker som väntade.

Födelsedagsbarnet i full färd med att få tårta i magen.

Malte var helt slut efter ett par timmars kalasande så jag räknade med att han skulle somna på bussen hem. Mycket riktigt, på den fullproppade bussen somnade han helt slut i min famn. Själv satt jag och tackade vårt fantastiska beslut att köpa en Baby Jogger City Mini för tre år sedan. Hade jag inte haft den hade jag inte kommit med bussen hem. Med den smarta Quick Fold-funktionen fällde jag nämligen lätt ihop den och drog med mig den längre bak i bussen eftersom det var fullt i vagnsutrymmet. När vi väl kom fram till Tyresö kyrka fick jag hjälp av snälla medresenärer som lyfte ut vagnen åt mig eftersom jag hade händerna fulla av en sovande prins. Jag tackade dem också för övrigt! 🙂