Den här gången kunde jag inte förneka Malte en promenad i snön som jag gjorde sist. Nu var ju vinterskor och täckbyxor inköpta. Vattentäta vantar också men de hade jag inte hjärna att sätta på honom så han blev snabbt kall och blöt om händerna men anyway…

Efter en förmiddag där jag mådde ganska bra så längtade till och med jag ut till den friska luften och ut ur lägenheten. När vi kom ut hoppades jag på någon härlig reaktion från Maltes håll, åtminstone att han skulle peka på snön och säga dä eller kanske huka sig och känna på det vita. Nä, sådant sysslar inte Malte med utan han körde på den coola stilen och tyckte att vi skulle gå in på grannarnas uteplatser. Precis som vanligt med andra ord.

Det tog ett tag men till slut förstod man att snön som låg på marken faktiskt går att äta. Han kom på det alldeles själv! Oh joy! Fast jag kanske ska vara tacksam, snö slipar ju inte upp hans tänder på samma sött som sand gör.

Jag skulle ha lagt till ett filmklipp också men jag fick det inte riktigt att fungera. YouTube tyckte att det var ett ogiltigt filformat och jag är inte så duktig på den här Macen ännu.