Malte har sovit oförskämt bra de senaste nätterna. Från elva tolv på kvällen till sju på morgonen, oavbrutet. Jätteskönt! Inatt vaknade han dock vid fyra så då fick jag lyfta över honom till mig. En gång är ingen gång, eller hur?
Tyvärr har han lagt sig till med en ny hjärtskärande ovana, nämligen att vakna på morgonen och verkligen gallskrika. Han gråter och gråter, högt, och det går knappt att få stopp på det. Är det här en ny utvecklingsfas eller vad pågår? Det är inte att han drömmer mardrömmar för då hade jag kunnat trösta honom, utan nu är han klarvaken och bara gråter. Och så kan han tystna en stund bara för att börja om igen. Stackarn, det måste vara jättejobbigt.
Jag ska inte dra några höga växlar vid det här utan bara hoppas på att det går över snart. Om det är något jag har lärt mig så är det att ALLT är övergående, både det bra och det dåliga.
Idag kommer Carro och Leonidas över på lunch (om de är friska) och ikväll är jag bjuden på middag hos Sofia. Nice!
Krama Carro och Leo från mig!
Och du är helt bombsäker på att det inte är några tänder på G? Just uppvak på nätterna för att vara otröstlig låter i det här hemmet iaf som tänder!
Hm. Det känns som att jag har skyllt på de där kommande tänderna för många gånger nu…
Ja, fast tänder dyker ju ofta inte upp över natten. À började ju strula med att äta när hon var 2 månader, vi förstod ju aldrig problemet förrän tänderna dök upp lika lång tid senare, men just när uppvaken kom så var det inom en vecka från tänderna (alla hittills 6 gånger)! Haha, tandmonster