Jag har inga nyårslöften i år, jag har aldrig jobbar med några sådana. Om jag dock ska formulera nåt vad gäller träning, hälsa och välbefinnande så är det väl typ ”fortsätt som du gör Alex, du är grym!” Jag är väldigt stolt över hur jag lyckades att inte bara hålla igång, utan faktiskt träna hårt hela graviditeten igenom. Jag kände mig hela tiden väldigt väldigt stark i kroppen. Det dröjde heller inte länge efter förlossningen förrän jag var igång igen. Jag har varit duktig och läst på så jag utsätter inte mig själv för några farliga övningar så här tätt inpå och knipövningarna jobbar jag med så fort jag kommer ihåg men det är inte helt lätt. De gjorde sig dock ovälkommet påminda på ett familjejympapass som jag tog med Malte på före jul. Jumping Jacks = kiss i byxan. 🙁

Denna kväll bjöd på min favorit på Friskis; Skivstång. Tyvärr inte med min favoritledare men man kan ju inte få allt här i världen. Under julhelgerna lyckades jag efter över ett års övertalning få med J på ett skivstångspass och han fastnade direkt så ett pass blev snabbt två och nu står jag har fått konkurrens. Vem ska få gå på favoritens pass idag? osv. Vi planerar veckans träning i förväg och ser till att det blir så rättvist som möjligt :). Fick jag önska en träningsvecka exakt hur jag vill så skulle jag vilja få ihop två skivstångspass, ett spinnpass och ett styrkepass i gymmet. Och så promenader där det går. Vi får se hur många sådana veckor jag kan få till framöver.Mitt fåniga mål härnäst på Skivstång är att starta passet med blå viktskiva. Än så länge är det bara män som lägger på sådana. Vi tjejer är för fega, så enkelt är det!
Bästa bilden när man kommer hem. Malte sitter och ritar med dinglande ben. Syftningsfel, jag vet.

Jag gör en da capo på sommarens semester och lägger upp ett mål i appen Training Goal. Den här gången ska jag få till 58 pass till den sista mars. Den siffran kommer jag passera i god tid har jag insett så här i efterhand. I’m on a roll och dessutom föräldraledig.