Känner ni henne? Nä, inte jag heller men ibland får hon sina stunder hon med. Idag var en sådan dag. En sån där dag då hon var en god mor och rastade den lille riktigt ordentligt. Vi har varit på Uddby och Alby friluftsgård en hel del men vi har inte tagit oss dit på vintern tidigare så när Anna och Jack lockade dit oss med löfte om pulkaåkning så hakade vi på. Väskan packades med varm choklad och så gav vi oss iväg. Malte önskade ta med snowracern så vi gjorde det men egentligen är ju pulka bättre, den är lättare att dra upp för backarna.

När vi kom på förmiddagen hade det precis slutat snöa och det var tomt i området. Killarna hann få några åk innan två förskolegrupper dök upp och tog upp all plats, då pulsade vi vidare i snön (Brio Go funkar faktiskt oväntat bra, åtminstone i nysnö) och gick mot Albybacken istället. Där fick man ganska bra fart kan jag säga! Om jag åkte? Självklart, det var ju askul! Äntligen fick jag lite nytta av de där täckbyxorna jag köpte för typ tre år sedan och sen använde typ en gång. Extra nöjd över att jag kom i dem dessutom! 🙂

Ser ni dem där borta i snön?

Här sitter våra små änglar tillsammans på snowracern, redo att med söta leenden förevigas på bild. Då kommer denna crazy woman och PUTTAR dem helt oväntat ner för backen! Helt sjukt! 😉

Sjukt söta killar!

När det var dags för lunch gick vi in i den varma raststugan och dukade upp sockret. Varm choklad, risifrutti, smoothie, banan och muffins. Ibland blir det liksom bara så. Det var riktigt mysigt att sitta där inne, ja ända tills de där barnen dundrade in med sina fröknar för att äta sina medhavda pannkakor. Då var det inte så trevligt längre. Ljudnivån gick upp ganska rejält och när vi dessutom fick onda blickar för att vi tog upp ett bord så kände vi att det var dags att plocka ihop. Mot backarna igen!

Som en avslutning på dagen gick vi till sist bort till Uddby gård och tittade på fåren och kossorna. Lika underhållande varje gång. Malte ville titta på hönsen också men de har semester på vintern så de var inte i sin lilla gård. Istället fick vi nöja oss med två liter sörjigt tjurbajs och söta får som ville bli klappade. De senare fick Malte att skrika nästan hysteriskt när de kom fram till oss och tiggde kel, jag hade ingen aning om att man kunde vara så harig :).

Det var en grym dag idag, men nu är jag helt slut i kroppen efter all frisk luft. Jag är inte van vid den. Fast jag bor här ute. Om jag ska fortsätta på friluftspåret? Njäe, men jag ska nog börja använda de där täckbyxorna oftare än vart tredje år iaf.