Det var en stor dag idag. Idag var nämligen första gången som jag lämnade Malte på förskolan utan att han började gråta när jag lämnade honom. Det här betyder inte att det fortsättningsvis kommer vara så vid varje lämning men nu vet jag att det går. Någon gång kommer detta vara rutin och det känns oerhört skönt att veta.

När Malte hämtas på förskolan vill inte han gå hem, precis som alla andra barn, men jag släpar honom därifrån ändå. Jag tänker att det är bättre att han får sakna förskolan än att han är där så mycket att han tröttnar på den. Det är viktigt för mig att han får tillbringa så mycket tid det bara går med sin mamma nämligen. Jag har märkt en skillnad i hur han sover sedan han började på förskolan. Han ligger närmare, tätt tätt och han drar i mitt hår i sömnen mycket mer än tidigare. Jag tror att det här är hans sätt att kompensera tiden vi är ifrån varandra, och det känns så sött och – viktigt. Men det gör sjukt ont och det är inte kul att vakna flera gånger per natt av att någon ligger och tvinnar håret.

Åter till hämtningen. När vi lämnar förskolan brukar jag låta Malte få bestämma vart vi ska gå och leka. Ännu är det ingen brådska att gå hem och med det här vädret stannar jag mer än gärna en extra timme ute. Idag, precis som alla andra dagar, satte Malte siktet på fotbollsplanen. Åh vad kul det är! Han tror nämligen att han ska få spela med de stora killarna på planen.

Efter en kamp därifrån brukar vi hamna på en av gårdarna där vi bor, och där hänger vi tills det i mitt tycke är dags att gå in. Skulle Malte få bestämma skulle vi stanna ute till läggdags, men serru den gubben går inte.

Jag plockade för övrigt bort två fästingar från katten Silje idag. Våren är här.

Den här ofodrade skaljackan köpte vi förra sommaren och den är fortfarande för stor. Stl 74! I allt annat drar han 92!