Det känns tråkigt att avsluta veckan på ett kasst sätt men nu är det som det är. Febern och ledvärken kom krypandes i torsdagskväll och än har det inte vänt så jag ligger nerbäddad i sängen med yllesockorna på och väntar på bättre tider. Det är så typiskt bara att det dyker upp nu, en helg då J inte ägnar lördagsförmiddagen åt cykling. Då skulle jag istället ha passat på att köra ett skivstångspass t ex men det blir knappast av nu.

Men. I torsdags var det annat. Innan febern bröt ut. Då var det dags för den årliga gårdsfesten på förskolan med sång, fika och tipspromenad. Förra året ville Anton inte alls vara med och sjunga med sina kompisar, utan han sprang direkt till min famn så fort han såg mig. Jag höll mig därför lite i bakgrunden den här gången, och gömde mig bakom Kaj i början, men det hade inte behövts, han fattade grejen och satt kvar med de andra barnen. Sjöng gjorde han väl inte men han charmade livet ur oss med sina leenden. Han är ju ursöt den där lille korven.

Idag hänger jag hemma i sängen och jämrar mig över ledvärk deluxe medan J och barnen cyklar ner till Lilla Tyresö och hänger på Medeltidsdagarna!