Även om jag inte var orolig, Malte är verkligen ett typiskt dagisbarn, så är det alltid skönt att få det bekräftat av personalen på förskolan. Och det går bra. Jättebra! Jag citerar: ”hur lång tid tog det? Han har ju inte ens gått i en vecka och han kan rutinerna.” lycka för en mamma att höra!

Vid lämning blir han självklart ledsen men när jag frågade en lärare idag om han brukar vara ledsen länge såg hon bara frågande ut. ”Han är inte ledsen”. Äter gör han jättebra och efter mindre än en vecka har han förstått att han har en egen plats vid bordet som han sätter sig vid. Sitter kvar tills alla är klara gör han också, kors i taket!

Det här med sovandet efter lunchen var jag förberedd skulle bli en issue. Dag ett och två under inskolningen hade de ju fått gå hem då han vägrade sova! Dag tre somnade han i Js famn med hjälp av vattenflaska (vi kan ju inte lita oss till napp som många andra gör för att varva ned) och igår hade han somnat i en av pedagogernas famn, utan flaska. Idag hade han gått in i vilrummet och lagt sig på madrassen själv och somnat direkt!

Det känns bra det här, både jag och J känner oss trygga med förskolan och det är minst lika viktigt som att Malte känner sig trygg. Visst, jag väntar mig bakslag, men det gör jag ju alltid! 🙂