Ja tänk om jag hade svaret på det! Vilket jäkla orakel jag hade varit och fatta hur mycket betalt jag hade tagit! 🙂 Tyvärr vet jag inte det utan vet bara vad som funkade just för oss och för Malte. För jag fick en fråga av Jenny om hur just vi har gjort.

Först och främst så bestämde vi oss. Från och med då och då, i vårt fall i samband med inflytt i huset, så SKA vi jobba på detta. Jag tror att just det faktum att vi flyttade hjälpte väldigt mycket då mycket förändrades i samband med det. Nytt hus, nytt dagis, varför inte också nya sovrutiner eftersom allt annat funkade så bra? Vi bestämde oss båda två och var överens.

Eftersom Malte var van vid att somna i vår säng så var det första steget att få honom att vänja sig vid att sova i sin säng i sitt rum. Eftersom jag är den som varit ”viktigast” vid läggning så åtog jag mig uppdraget att lägga mig tillsammans med honom i hans säng. Efter någon vecka tyckte jag att det var dags att sätta den riktiga planen till verket, den där Malte skulle lära sig att somna själv i sängen. Jag hade fått tipset av min vän Marie som med framgång hade testat med sin egen dotter. Jag berättade för Malte att jag den här natten inte skulle ligga tillsammans med honom utan istället sitta bredvid honom i sängen. Självklart blev det protester och han grät och skrek åt mig att lägga mig. Jag klappade om honom men var ändå bestämd i mitt tonfall. Han somnade efter kanske en halvtimme. Absolut inte mer, och jag satt bredvid honom hela tiden. Under natten vaknade han ganska många gånger men jag stod på mig och fortsatte att sitta bredvid tills han somnade om.

Detta upplägg körde vi på i ett par nätter och eftersom den andra kvällen fungerade så bra så bestämde jag mig den tredje kvällen för att gå över till nästa steg. Jag berättade för Malte att jag skulle sitta på golvet bredvid sängen istället. Han tyckte att det var lite smålustigt och gick med på det. Vid något tillfälle ville han att jag skulle komma upp och sätta mig hos honom men jag sa nej. Det låter så hårt men det var det verkligen inte, inga tårar var inblandade alls.

Jag fortsatte så även denna gång under ett par kvällar, sen förflyttade jag mig till hans dörr. Ett par kvällar blev det där, sen satte jag mig på golvet utanför hans rum. Här stötte jag på patrull och han ville absolut att jag skulle sitta på golvet innanför golvlisten. Både jag och J turades i några kvällar om att sitta utanför hans rum men sen sa vi helt enkelt till honom att vi satt i soffan utanför. Han gillade inte tanken och ville helst att vi skulle sitta på golvet men han accepterade det ändå, förmodligen för att vi var bestämda.

Under alla dessa nätter så minskade också antalet uppvak. Från att första natten ha vaknat säkert fem sex gånger så vaknar han nu inte alls utan går upp på morgonen, lagom till att han ska gå till förskolan. Han känner sig trygg i sin säng, han vet att vi är i närheten och han vet att vi kommer när han ropar. Därför känner han att han kan sova i sin säng.

Så gjorde vi. Vi tog lite i taget så att Malte fick självförtroendet att ligga i sin säng själv. Det funkade för honom. Om det funkar på alla kan vi nog alla vara överens om att det inte gör, men jag tror på ”metoden”. Lite i taget, inte vända upp och ner på allt på en gång. Dessutom tror jag att det är viktigt att man har bestämt sig, samtidigt som man måste vara lyhörd och följa magkänslan (ALLTID följa magkänslan vad det än gäller). Hade jag märkt på Malte att det här inte var bra för honom hade jag backat, hur bestämd jag från början än var.

Två veckor tog det ungefär. Så sjukt lite jobb för ett fantastiskt resultat. Vi har fått våra kvällar tillbaka. Vår säng tillbaka. Så himla värt det!