För några månader sedan blossade storyn om kvinnan som hade aborterat bort ett foster för att hon hade fått veta att det var en flicka, upp i medierna. Det blev ett himla rabalder! Jag minns det ganska väl för det var i samma veva som jag och J skulle på vårt rutinultraljud för att kolla att allt såg bra ut med bebisen. Vi hade bestämt att vi skulle säga till barnmorskan att hon gärna fick berätta vad det var för kön om hon såg det, och det gjorde vi. Det märktes ganska tydligt att den barnmorskan var avig till det. Det kan vara svårt att se så här tidigt, mumlade hon fram. Tonen avslöjade direkt vad hon tyckte och tänkte om saken, hon tyckte inte att man skulle berätta för blivande föräldrar.

Vi tänkte ju så klart inte att vi skulle abortera bort barnet om det hade fel kön, vi var bara nyfikna. Vissa menar att det är som att öppna julklappen före julafton, och det kanske är sant, men so what, vem har inte rotat igenom huset för hitta oinslagna presenter dagarna före jul?!!

Anyway, nu är det ändå bestämt så att en barnmorska inte behöver ta reda på vad det är för kön, den rättigheten har man inte, utan ultraljudet är endast till för att se så att alla organ osv växer som de ska hos den lilla. MEN, det är också bestämt att en barnmorska inte får undanhålla någon information som hon får reda på om barnet på ultraljudet. Det gäller alltså all information, så om hon ser att det är en pojke, och föräldrarna vill veta, så måste hon berätta.

Den här regeln är ju väldigt enkel för en barnmorska att gå runt då hon eller han bara kan säga att man inte såg. Ingen kan ju bevisa motsatsen.

Åter till den här abortstoryn i pressen. När den blossade upp väcktes också debatten om fosterdiagnostik och fri abort upp ur sin dvala. Många menade att man skulle förbjuda abort om det var av skälet att barnet var av fel kön. Det var många som tyckte det. Jag tyckte själv att det var hemskt att höra att någon valde bort en liten flicka bara för att det var just en liten flicka. Det säger en del om det samhälle vi lever i. Men samtidigt är jag helt emot att vi ska förbjuda att man inte får abortera bort små flickor. För det måste man få göra.

Det kanske låter helt befängt, men vi har ju bestämt att vi i Sverige ska ha fri abort fram till vecka 18. Det är alltså varje kvinnas rätt att få bestämma över sin egen kropp och liv fram till åtminstone vecka 18, sen måste man vända sig till Socialstyrelsen för att be om lov. Med fri abort menar vi att en kvinna får göra en abort och vi ifrågasätter inte varför. Vi lägger oss inte i om det beror på att barnet bara har en arm, eller om den har ryggmärgsbråck eller om det är en flicka.  Vi har bestämt att kvinnan ska ha den tryggheten att själv få välja. Ingen annan, och därför fyller man heller inte i någon blankett när man ska göra abort, där man uppger anledningen till varför hon har valt abort. Det ska inte vi lägga oss i. Inte fram till vecka 18.

Nu väcks väl frågan igen, då Socialstyrelsen har slagit fast att det är ett giltigt skäl att göra abort om barnet har fel kön. Vad jag inte fattar är hur de kan slå fast något som redan är så självklart. Vi har fri abort i Sverige fram till vecka 18, så är det med det. Och då ska vi andra inte lägga oss i.