Så har jag äntligen läst den! Den otroligt hypade deckaren Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler. Jag var nyfiken på boken och om den höll måttet eller om det var just att författarna använde sig av pseudonym som gjorde att den blev så uppmärksammad.

Jag har upptäckt deckargenren för inte så länge sedan och ska nog kalla mig ny i den kategorin. Några Läckberg har jag inte läst men däremot Kallentoft och något av Theorin. Favoriten John Ajvide Lindkvist får man väl också liv att stoppa in på samma hylla trots att han har en hel del övernaturliga inslag i sina böcker.

Nåväl, tillbaka till Kepler. De få deckare jag faktiskt har läst har jag tyckt varit ganska bra, lättsmälta och lagom tidsfördriv. Hypnotisören var något annat. Den var stundtals riktigt obehaglig och jag fick ibland en känsla av att vissa karaktärer var, håll i er nu, ondskefulla. Jag fick samma känsla som när jag tittar på Criminal Minds där förövaren alltid är en känslokall psykopat. Så var det här.

Trots obehaget så var den ett nöje att läsa. Spännande. Men jag är inte eld och lågor och den nyss släppta uppföljaren ligger ganska långt ner på min boklista. Men den är med, det är den.