Vi vaknade upp till en ganska solig skog men trots det blev det inget pressande i solstolen. Vinden var kall och ihärdig så jeansen och den långärmade tröjan åkte på.

Det är inte enbart för nöjes skull vi är här uppe, J jobbar nämligen i Gävle över helgen. Han lämnade oss därför efter frukosten och var borta hela dagen. Tur då att jag och Malte har sällskap av mina föräldrar och lilla Silje. Medan mamma och pappa har planerat och mätt för bygget av en ny snickarbod har vi stundtals tittat på, stundtals lekt i gräset. Tänk vad mycket det finns att upptäcka när man bara är drygt tio månader gammal.

Vi tog en promenad bort till brevlådorna som ligger en fem minuter bort. Efter oss kom Silje springande, redo för upptäcksfärd. Vi vände vid brevlådorna men det gjorde inte hon utan hon försvann in bland träden. Vi väntade några timmar men när hon ännu inte hade dykt upp ville mamma gå en vända och leta så det gjorde vi. Jag var egentligen lugn, katter hittar alltid hem, men varför inte gå och ropa en sväng? Framme där vi sist hade sett henne fick vi svar av en ynklig katt som kände sig övergiven. Ja, det lät så på henne i alla fall, där hon satt och jamade i det höga gräset. Den här gången följde hon med hem på en gång. Alla kattägare tycker att just deras katter är speciella men Silje är faktiskt det på riktigt.

Middagen är uppäten och chokladbollarna är slut. Ja, ni läste rätt, vi gjorde chokladbollar till kvällsgotta. Nostalgi på hög nivå! Nu väntar jag bara på att Malte ska somna så att jag kan gå in i stugan igen och se vem som vinner Talangfinalen. Jag hejar nog på fejk-tyskarna i alla fall tror jag.

Paus

Öl! Ge mig!