Som föräldraledig hinner jag tyvärr inte läsa så mycket böcker som jag vill. Eller jo, jag skulle så klart hinna om jag läste varje gång som Malte sov, men då vill jag ju göra så mycket annat. Också.

Jag har därför läst en bok nu i flera veckor, det går ju inte så fort, och trots att jag inte har läst färdigt den så vill jag ändå tipsa om den. Jag är nämligen frälst.

I trygghetsnarkomanernas land är skriven av David Eberhard som är överläkare och chef på Stcokholms läns psykiatriska mottagning vid S:t Görans sjukhus. Han presenterar i sin bok teorin att vårt behov av trygghet och kontroll skapar människor som är rädda för allt här i livet. Människorna han pratar om är oss. Men det är inte bara vi på individnivå som känner panik inför allt, utan det här har även spridits till staten som nu inför förbud efter förbud med målet att skydda oss medborgare och att vi ska känna oss trygga.

Han skriver på ett väldigt lättsamt sätt och ofta med glimten i ögat. ”Varje förbud leder till ytterligare förbud som i sin tur gör att statens invånare till slut undrar hur tidigare generationer över huvud taget kunde överleva. Kommer det i framtiden resas krav på obligatoriska gåhjälmar? Det låter kanske osannolikt, men det räcker med  att en forskare kan visa att man räddar livet på en fem eller sex spädbarn om året om de använder gåhjälm så kommer lagen som ett brev på posten” s. 21

Det här exemplet är extremt men hans poäng är att vi gör människor en otjänst när vi hela tiden ska beskydda dem (överbeskydda) dem från saker i livet som faktsikt är helt naturliga. När vi sedan stöter på en motgång blir vi stressade, får panikångest och i värsta fall söker vi upp honom på akutmottagningen. Han drar exempel från sin egen yrkeserfarenhet där han menar att för trettio år sedan stötte man aldrig på patienter som var inlagda för att de hade blivit dumpade av pojk- eller flickvännen. Idag är det däremot tydligen rätt vanligt. Han menar att detta beror på att vi har skyddat våra barn från motgångar (ni känner till begreppet curlingföräldrar) så till den milda grad att när de får sitt hjärta krossat rasar hela deras värld. De är helt oförmögna att hantera den stressen.

Han berättar om siffror presenterade från Socialstyrelsen 2006 som talade för att antalet unga som skadar sig själva har de senste fem åren ökat med 44 procent. Man menade då att man trodde att detta berodde på att stressen och kraven hade ökat för yngre den senaste tiden. Eberhard menade dock tvärtom. ”Den ökade omfattningen av självskadande beteende hos unga talar stark för att människor tål allt mindre stress.” s. 68

Oundvikligen handlar boken en hel del om barn och deras överbeskyddande föräldrar. Som nybliven förälder har jag givetvis fått en del att fundera på. Han tar upp exemplet gåstolar. Den väldigt utskällda gåstolen som till och med har blivit förbjuden i Kanada för att den är så farlig. Enligt Konsumentverket är gåstolen inblandad i 300 olyckor. Han berättar också om en artikel i Expressen 2005 där man berättar om lille Jack som höll på att dö i en fallolycka med en gåstol då han hade ramlat ner för trapporna. Både föräldrararna och barnläkaren hävdade att olyckan hade kunnat undvikas om man inte hade använt gåstolen. Barnläkaren uppmanade alla föräldrar att helt sluta använda gåstolar. Förbud är nyckelordet. Man borde kanske istället ifrågasätta föräldrarna som borde haft sin son under uppsikt när han lekte i närheten av trapporna, eller?

Han fortsätter. ”Det är skrämmande att det är så många föräldrar som inte verkar känna till att man i en viss ålder måste ha uppsikt över barnet hela tiden. För personer som tidigt lärt sig att livet är farligt istället för att ha vadderats in i en låtsat trygg tillvaro skulle den vetskapen vara uppenbar. Istället för att förbjuda och undvika ofarliga redskap borde man lära sig at värdera risksituationer.” s. 90

Ojojoj. Jag kan fortsätta i all evighet för han har så många bra och tänkvärda exempel. Han tar t ex upp zebralagen, lagen om att bilister måste stanna vid ett övergångställe om en person ska gå över. Efter att de infört den lagen ökade antalet trafikolyckor vid övergångställen då människor bara gått ut i trafiken utan att se sig för. Och hur löste då Vägverket problemet? De drog in ett antal övergångställen istället… ”Jag tror att vi ännu inte har sett en bråkdel av lagens följder. Om tio år har vi en hel generation som aldrig behövt se sig för när de går ut i gatan, som alltid gått till skolan med föräldrarna bredvid sig…” s. 110

Okej, jag tar med ett sista exempel sen måste jag nog hejda mig. Men jag gillar den här boken!!

Han berättar om en den 28 september 2005 när en färja gick på grund i Stockholms skärgård. I en intervju med en artonårig flicka säger hon i Expressen att ”folk hade ångest. Men några krisgrupper mötte oss inte när vi kom i land. Men färjan hade ju inte ens varit i närheten av att sjunka! Eberhard säger vidare att ”Flickan inte är unik. Tvärtom begär hon vad den svenska befolkningen förväntar sig. Vi har skapat en hel generation av personer som skriker efter krishjälp mot livet.”

Är det bara jag som tycker att det här är oerhört intressant? Om inte så läs boken! Som sagt, jag har inte ens läst klart den och ändå är jag så (över)entusiastisk!