Ibland tar tålamodet slut. Igår gjorde det det. Malte är väldigt intensiv just nu med en massa överskottsenergi som inte får utlopp genom lek och bus i snön utan istället genom att göra saker här inne som han inte får.
Igår hade vi en hel dag av bråk mellan mig och Malte då han skulle envisas med att skjuta köksstolarna fram till köksbänken och sen klättra upp på den. Det är inte okej i vanliga fall, och speciellt inte okej nu med ett tungt gips som gör hela hans vikt felfördelad. Jag var milt sagt väldigt trött på honom på kvällen och led av en Malteöverdos. När vi sen gick och lade oss i sängen för att sova så började den gamla vanliga brottningsmatchen vi alldeles för ofta har innan han äntligen somnar. Han ska klättra upp på mig och slå mig i ansiktet och så drar han mig i håret så hårt han kan. Det är hemskt! Det spelar ingen roll hur arga jag eller J blir, han tycker att det är helt hysteriskt roligt när vi ryter ifrån.
Efter att jag fått en snyting rakt på näsan fick jag nog och lämnade J och Malte kvar i sängen medan jag flydde in i badrummet, det enda rummet som man kan stänga om sig. Jag var så arg (på ett sexton månader gammalt gipsat barn!) att jag bestämde mig för att stanna där inne tills jag var säker på att Malte hade somnat.
Så vad gör man för att få tiden att gå? Jo, man duschar, fönar håret, målar naglarna, väntar på att naglarna ska torka och städar ur tre badrumsskåp. I den ordningen. När klockan började närma sig midnatt smög jag tillbaka till sängen där både terroristen och J sov sött.
Jag börjar bli redigt trött på de här nattningarna nu. Det finns en hel del saker jag kommer göra annorlunda vad gäller rutiner med nästa barn, och den allra största punkten på den listan är att barnet SKA sova i egen säng. SKA. Annars köper jag en extrasäng och ställer in i badrummet.
Been there, done that. Välkommen i klubben!
Jag blir oxå väldigt frustrerad när Melvin inte vill somna.. som alltid tar jäätte lång tid när det är jag som nattar. .rycka i håret och slås ja det gör Melvin med så fort han känner av att han håller på att somna.
Jag har överlämnat nattningen till Jonas för jag orkar inte ta det då jag blir så där arg efter en timma! Så jag är med dig.. men vad ska man göra?! jag har frågat råd till barnmorskan men dit har vi inte kommit ännu eftersom mitt monster har varit sjuk varannan vecka i fyra omgångar nu