Idag har vår lilla sockerbit namnsdag. Han har ju tre namn; Malte Jonas Panayiotis, men idag firar vi bara hans tilltalsnamn. Det blev en middag tillsammans med hans farmor Jeanette och Kåre, och så blev det pepparkakor.

Under den tiden som Malte låg i magen så var den eviga frågan här hemma vad den okända bebisen skulle föräras med för namn. Ett namn är viktigt och inte något man kan bestämma i en handvändning. J kom med några förslag lite då och då men jag blev alltid påmind av någon elev som redan hade namnet och då var det för mig upptaget och kom inte på fråga.

Så en dag när jag satt på bussen hem från jobbet, jag åkte precis förbi reningsverket i Henriksdal, slog det mig. Malte var ju fint. Jag hade visserligen en elev som hette det men jag hade inte träffat honom så många gånger så då förknippade jag inte namnet lika starkt med honom.

Jag skickade ett sms med förslaget till J och han svarade något i stil med att tja, det är väl helt okej. Jag gillade namnet. Framför mig föreställde jag mig en pojke med ett inre lugn, namnet Malte skulle passa bra. Men jag var ännu inte helt såld på min egen idé så vi bestämde inget utan namnet fick nöja sig med att finnas med på namnlistan under resten av graviditeten.

Och så kom den natten då Malte helt plötsligt låg alldeles varm och kladdig på min mage. En halvtimme efter att han hade fötts ville vi ringa till våra familjer och berätta att familjen blivit större. Vi ville då också presentera ett tillhörande namn till den lille gossen. men skulle inte Malte passa då? undrade jag och J nickade instämmande. Jo, det här var en Malte, det var inget att diskutera.