Tittade på kvällens debatt med Janne Josefsson. Ämnet var Kalibers rapportering av Sverigedemokraterna. Vad som irriterade mig något oerhört var att de som skulle argumentera mot SDs partisekreterare Någonting Söder var så otroligt svaga att de inte alls var övertygande.

Den här Söder var däremot väldigt skicklig och använde enkel retorik som funkar på den stora, halvkorkade, massan. Han viftade exempelvis bort ett väldigt olämpligt skämt om vad man kallar en somalier med sesamfrön på huvudet. Svaret var en quarterpounder. Han menade då att jo, det är ett olämligt skämt, precis som norgehistorier och blondinskämt, som kan uppfattas som oerhört kränkande. Det låter ju väldigt logiskt för någon som är lätt att påverka, och helt plötsligt låter det som att Sverigedemokraterna inte alls har en främlingsfientlig agenda. Ja, de låter ju nästan lite mänskliga som sympatiserar med blondinerna…

Det som var så läskigt var just att ingen kunde argumentera med dessa människor. De kunde inte vara sakliga, de kunde inte vara slagfärdiga. Till och med Janne Josefsson var tam. Inte undra på att det här väldigt obehagliga partiet växer.