Då jag fick avboka mig från mitt pass imorgon fick jag kompensera det med att ta mig till gymmet efter middagen nu ikväll istället. Jag bestämde i bilen dit att om det fanns ett löpband ledigt skulle jag ta det, annars skulle det bli medeljympa kl 19.30. Alla löpband var lediga.

Efter ett par kilometers lunkande/springande började jag tröttna, speciellt kul är det ju inte. Istället för att då kliva av, vilket hade varit ett typiskt beteende från min sida, så bestämde jag mig för att testa intervaller. En stund bara för att se hur det kändes. En minut springa, en minut gå, jag ökade 0,5 km/h varje minut. När jag sprang 13km/h tyckte jag att jag stirrade mig blind på sekunderna så det fick räcka för mig, men jag orkade iaf! Helt sjukt vad mitt veka psyke har satt krokben för mig hittills, jag kan ju visst!! Jag kan mer och bättre än jag tror! Att jag aldrig har sprungit i mitt liv betyder ju inte att jag inte kan börja nu. Nästa gång slutar jag inte vid 13.

Imorgon ska jag vila mina stackars ben vilka lider av träningsvärk i baksida lår efter jordskyfflandet i lördags. Inte blev det bättre av ett cirkelgympass igår. Och löpband idag. Imorgon ska jag ligga i soffan och hänga med min Malte.