Jag minns en tid…

Jo, jag minns en tid då jag faktiskt gillade att träna. Det var under en väldigt begränsad tid i mitt liv, bara ett par år, men då var jag också som allra snyggast. Fan vad jag mådde bra av att sitta på spinningcykeln och jäklar vad duktig jag kunde vara på gymet.

Men så gick det över. Jag började jobba heltid som lärare, jag blev en trött gravid lärare och lusten bara försvann. Och lusten har inte kommit tillbaka, den är som bortblåst. Jag älskar promenader och det har jag ju alltid gjort men att gå till gymet finns liksom inte på världskartan.

Det är när jag läser såna här hylllningar till min läckerhet som jag dock börjar fundera. Att träna kanske är till min fördel ändå…

4 svar på ”Jag minns en tid…

  1. Det går inte att leva på gamla meriter.
    Jag har förresten kort på friskis nu så om du kan lämna bort malte en stund är jag sugen att prova på det där omtalade spinningpasset på måndagar.

  2. Du e vacker som du är, du ser så frisk och nöjd ut. Trodde det berodde på att du blivit mamma, säkert är det nog så, och några extra gram har verkligen inte ivägen för din look. Tro mig!

  3. Mitt största problemi mitt liv just nu är ju att jag just inte kan lämna bort Malte. Hur gärna jag än vill!

  4. Alex!
    Du är en mycket vacker mamma!
    Och kom ihåg: En KVINNA har en KURVIG kropp, FLICKOR har PLATTA formlösa kroppar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *