Det här ett återkommande ämne i den här bloggen. Mitt problem med det lilla rum som vi betalade ungefär en halv miljon kronor extra för att få. Problemet består i att J har utsett det rummet till sitt skräprum. Ja, vi kallar det båda för skräprummet. Jag får dock en gnutta ilska i tonen när jag måste kalla det för det, J tycker väl mer att det är namnet på ytan.
Jag tror inte riktigt att det är någon som förstår hur pass stökigt det är i det här rummet.
Ser det här ut som ett rum man ens vill gå in i? Ser det här ut som ett rum som man ens vill titta åt när man kommer hem på eftermiddagen? Nä, tänkte väl det.
Känner igen fenomenet i vårat så kallad ”datarum”, de skulle liga väl kunna kallas för skräprum… men vi har dock en dörr vi kan stänga…har ni dörr?
Vi hade en dörr men den tog vi bort för att det skulle se trevligare ut i hallen utan alla dörrar åt alla håll. Nu tycker J att vi ska ställa tillbaka dörren istället för att han ska behöva ta reda på sina grejer. Aldrig säger jag!