Varje år bjuder Js farmor oss alla på julbord. Under mina nästan sex år i den här familjen har jag varje december fått följa med på ett helt fantastiskt sådant på Oaxen, och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite synd för nu när Oaxen har stängt så är det svårt att gå på julbord och bli helt nöjd. Jag vet liksom vad jag missar! Vi visste redan förra året att det var vårt sista julbord på Oaxen och sedan dess har vi grubblat på vilket julbord som skulle få ett besök av oss i år. Det blev Långbro värdshus.

Jag kom dit med inställningen att jag skulle skulle göra allt för att inte jämföra med Oaxen men det GÅR ju inte att låta bli. Om man ska jämföra med vilket annat julbord som helst så var detta riktigt riktigt bra, men tänker man det minsta lilla på Oaxen så blir man lite ledsen i ögat. Ingen ostkaka, bara en sådan sak! Maten var dock otroligt god, jag lämnade ingenting på tallrikarna förutom en liten torr klenät. Trots att det är ett ganska stort julbord som rymmer många gäster så märker man inte av det då man sitter i lite mindre rum med få bord omkring sig. Det här är ett julbord som kan stoltsera med kvalitet, trots det så saknas det där lilla extra. Det där lilla extra som bara Oaxen får till.

Oh well, jag har fått äta smaskig julmat idag i ett trevligt sällskap, så jag ska sluta tänka på Oaxen nu. Jag ska sluta. Jag låter ju förbaske mig otacksam!

Efter att J har hunnit ut till huset en vända på kvällen sitter vi nu och har lördagshäng i soffan. Jag tittar på TV och J granskar festblåsorna på Nobelmiddagen på aftonbladet.se. Han upphör inte att förvåna den mannen. Min man dessutom! 🙂