Oj oj oj. Efter dagens julbord på Oaxens skärgårdskrog så var jag så mätt att jag somnade i bilen hem efteråt! Då är man banne mig mätt!

Jag hade bestämt mig för att eftersom det var sista gången vi åt julbord på Oaxen så hade jag inte råd med att hoppa över något. Jag skulle äta som om det var min allra sista måltid. Därför blev det extra mycket sill, extra mycket lax, extra mycket korv i alla dess former, extra mycket jansson, ja extra mycket av allt.

När man går på julbord måste man ha en taktik. En ät-taktik. Jag tog det lugnt och försiktigt för att inte riskera att bli tokmätt eller att en matkoma skulle sätta in, men trots det så började jag få nog lagom till att risgrynsgröten ställdes fram på bordet. Men jag är en kämpe och inte rädd för att anta en utmaning så jag gav mig på dessertbordet ändå. Man måste ha bestämt sig i förväg så går det. Ner i magen åkte min favorit, ostkakan fullproppad med mandelflarn, tätt följd av olika kolor och chokladpraliner. Men så när det var dags att ge sig på mandelmusslan med grädde och jordgubbssylt fick Kaj hjälpa mig att tömma fatet med resterande praliner. Jag orkade inte mer!

Jäklar vad jag åt idag! Det är nästan så att jag är lite stolt.

När alla hade tömt sina fat klädde vi på oss och åkte ner till färjan. Den går bara en gång i timmen så det gäller att man inte missar den. Så åkte vi därifrån. No more Oaxen for us. Nu har vi ett år på oss att hitta ett nytt julbord som duger. Kan bli svårt. Det finns ingen som kan göra en sådan god ostkaka, det har jag faktiskt svårt att tro.

Varken jag eller Maria var speciellt fotosugna så det blir tyvärr ingen bildkavalkad från besöket idag. Fem bilder fick jag av Maria och det är mycket bättre än inga, vilket är så många bilder jag tog. Om ni vill titta på bilder från Oaxens julbord så kan ni klicka här och kolla in förra årets besök. Då var jag duktigare med kameran än idag.