Nyss hemkommen från ett spinn intervallpass här på kvällen och det behövdes för jag kände mig nästan fortfarande hög på socker efter gårdagens inmundigande av julmat och julgodis på Oaxen. Varje jul sedan 2006 har vi ätit Oaxens julbord, då på den lilla ön Oaxen söder om Södertälje som restaurangen låg på fram till för ett par år sedan. Krogen låg i en läcker vit villa i en sluttning och från bordet hade man utsikt över vattnet. Just att krogen låg på en ö gjorde det hela lite lite speciellt, den där korta resan med färjan över var en härlig inledning på julbordsupplevelsen.
För ett par år sedan stängde dock Oaxen igen då ägarna ville öppna en krog som låg mer lättillgängligt i Stockholm. Vi fick med andra ord börja se oss omkring efter andra julbord. Långbro Värdshus testade vi julen 2011 och året efter provade vi Tyresö slotts julbord. Inga levde givetvis upp till Oaxens grymma mat så vi blev jätteglada när vi fick veta att de återigen skulle köra julbord, den här gången i stan. Bord bokades direkt!
Julmaten var precis så god som den var ”förr” ute på ön. Utbudet var också det samma, vilket jag var glad för. Om något av det jag brukar plocka på på mina fat hade saknats så hade ju jag blivit jättebesviken. Istället så var allt ”precis som vanligt” i matväg och i det här fallet så är det väldigt bra. Ett litet julbord som inte tummar på kvaliteten. Det enda minuset var väl tyvärr själva lokalen. Inget ont om den egentligen, det var ju assnyggt med alla varvsdetaljer och den stora båten som hängde i taket (vi satt precis under den, det var inte bara en gång jag sneglade upp och var rädd att jag skulle få den över mig :)). Men det var inte lika intimt som på ön. Med restaurangen inhyst i en villa så kändes det nästan som att man var hemma hos någon och åt. Nu var den mer trendig krog – och det är ju precis vad det är också! Och maten var ju som sagt precis lika god som vanligt, och det är ju det som är det viktiga.
Nu tar vi paus från allt vad julmat heter ända fram till den 24e, det känns lagom på nåt vis. Var barnen var medan vi åt julmat? Hemma hos Sofia&Johnny! Att gå på Oaxen med sprallig fyraåring och en liten Anton var inte ett alternativ. Jag vill njuta av mitt julbord och tack vare dem fick jag det. Tack snälla ni för det!
Sillbordet. Så många goda smaker! Jag kan nästan säga att det är på Oaxen jag har lärt mig hur gott sill kan vara. Inget ont om Abbas men det här är liksom någonting helt annat.
Jag brukar hoppa över att beställa in lutfisken. Jag gav det en chans ett år men det är liksom inte min grej. Det är nåt med konsistensen som inte passar mig. En liten portion risgrynsgröt innan jag går på dessertbordet passar mig bättre, supergod gröt där man inte har snålat på smöret!
Och så det viktigaste av allt – dessertbordet. Jag kan tycka att många julbord inte förstår vikten av det här sista fatet (faten) och inte lägger det krut på det som de bör. Fram med lite knäck så blir det bra, typ. På Oaxen har man gjort dessertbordet med kärlek. Jag är inte så förtjust i chokladpraliner generellt men kolorna är to die for. Havtornsglassen och mandelmusslorna ska man inte missa men om man inte orkar mer än en enda sak (om man är en rookie mao) så ska man ta av ostkakan. Den är så fantastisk att man måste ta mer! Varje gång.
Pingback: Årskrönika 2013. | tantalexandra.se