Minsann, det är den! Det är den 12 december och det är dags för årets julbord på Oaxen, mitt fjärde om vi ska räkna.

Jag smög upp ur sängen och tog en dusch. Nu sitter jag i soffan och äter frukost och bara njuter av lite egentid. De andra sover nämligen. Men snart blir det liv i luckan. Då ska alla göra i ordning sig (eller göras i ordning i Maltes fall) sen åker vi ner till Sjöstaden och lämpar av den lille hos sin farmor. De kommer förhoppningsvis ha en mysdag tillsammans.

Jag och J åker vidare mot Oaxen. Sen blir det frosseri. I ett lugnt och genomtänkt tempo förstås, med målsättningen att kunna smaka av allt. Men det blir fortfarande frosseri!