..sade det i kassan på Folktandvården.

Jag ska berätta en hemlighet för er. Jag har inte varit hos tandläkaren på ungefär tio år. Jag brukar säga att det har berott på att jag är en fattig student och att jag inte har råd med sådana tråkigheter, men då jag tog min examen för nästan tre år sedan och jag fortfarande inte tagit mig dit, så är det väl dags att sanningen får krypa fram.

Jag är rädd för tandläkaren.

Tandläkare är enligt min erfarenhet sadister som älskar att få mitt tandkött blöda. Hemska människor. Jag vet exakt vad den här rädslan bottnar i. Dels har min mamma tandläkarskräck och har behövt sövas ner när hon har lagat tänder, dels så har jag ett minne av när jag var på undersökning med min pappa när jag var liten, och tandläkaren lurade in mig i rummet samtidigt som hon stängde dörren framför pappa så att hon inte skulle vara med. Det fanns ju en tanke med det, men jag minns det bara som traumatiskt och jag har avskytt alla tandläkarbesök sedan dess.

Den senaste tiden har jag dock börjat känna av ett hål. Det kunde jag inte förneka för mig själv hur länge som helst så det var bara för mig att ringa Folktandvården i Sickla. Jag kom dit, hon röntgade och undersökte, och gav mig beskedet att jag har fem hål. Ja, jag sa fem hål, ni läste rätt. Dessutom har jag tandsten vilket resulterar i ett inflammerat tandkött. Härliga tider! Det här blir förmodligen tre tandläkarbesök och ett hos tandhygienisten och går på den nätta summan 7000 kronor. Fasen vad glad man blir!

Om man slår ut på det så blir det ju bara 700 kronor per år som jag inte har varit hos tandläkaren så det kanske inte är så farligt egentligen, men ärligt talat så struntar jag fullständigt i vad det kostar. Det värsta är att jag måste gå igenom de sadistiska behandlingarna!! Men jag lovar, jag ska skärpa mig. I fortsättningen blir det regelbundna besök hos tandläkaren.

En liten parentes till oss mammor också. När hon hörde att jag hade en artonmånaders hemma så frågade hon direkt om jag borstar hans tänder. Jag svarade att det brukar jag inte få, däremot så har han tandborsten i munnen och så suger han på tandkrämen. Det är framgång för oss, men det tyckte inte hon som kontrade med att det är bättre att han skriker hemma än att han gör det här, och att det är jäteviktigt att vi borstar hans tänder. Ha må skrika, men det är inte kul när man ska försöka laga en tand på en treåring sedan. Dt är alltså dags att ta i med hårdhandskarna…