Malte har som jag nämnt tidigare sina skrikperioder på kvällarna. De brukar hålla i sig i ett par timmar och då hjälper ingenting annat än att man går och bär på honom, fram och tillbaka i lägenheten, tills han somnar i famnen.
Igår fanns absolut ingenting på TV som intresserade, inte heller på hårddisken. Vi bestämde oss därför för att ha ett Kill Bill-marathon, om man nu kan kalla två filmer för ett marathon. Halva ettan gick jag och bar på lillen, resten av kvällen kunde jag till fullo njuta av Tarantinos grymma filmer.
Jag har sett dem ett flertal gånger nu och jag tröttnar inte på dem. De är ju så jäkla bra! Och Uma Thurman, som jag annars kan tycka är lite torr och tråkig, är så sjukt fantastisk. Visuellt är filmerna oslagbart vackra med alla färger och rörelser. Jag hoppas att jag aldrig tröttnar.
Lykka har oxå skrikfest på kvällarna numera. Blev rekommenderad denna sida som tar upp allt möjligt intressant, bla skrik på kvällarna: http://www.tryggabarn.nu/barn/Page1178.html#9878
Hallå!
Poirot var ju igårkväll!!!
Och ang Piorot. Jaghade redan sett det avsnittet. INTE!!