Vi bestämde oss för länge sedan för att införa en ny ”tradition” men så glömde vi bort den. Vi skulle bjuda varandra på brunch. Tur att vi kom ihåg det igen för banne mig vad gott det är med mumsigt bröd, äggröra och våfflor!

Det var Kaj och Maria som bjöd in idag. Jag och Anton tog en liten promenad över i duggregnet och jäklar vad härligt det är ändå med hösten, den krispiga luften och alla sprakande färger. Och så hade jag ju det bästa sällskapet. Det finns inte några jag har så spännande samtal med som med mina barn. På den korta promenaden hann vi prata om både liv och död, och jag hann upptäcka att min lilla sexåring trodde att kattungar kläcktes ur ägg. Min lilla fantastiska älskling!

Det finns ett skäl till att Anton håller munnen stängd på bilderna. Han tyckte nämligen inte om att hans lösa tand hängde på sniskan. Jag hade flera gånger försökt dra ut den men trots att den var helt sned så satt den som berget. Ända till lille Otto buffade sin rumpa i Antons ansikte, vips så var tanden ute. Skönt! 🙂

De här tre kusinerna är så himla fina med varandra. Ville bara säga det.