Jag fick visserligen sovmorgon, men det hjälper liksom inte hela vägen. Tålamodet hinner inte fyllas på på 90 minuter… Och är det något Malte vet hur man gör så är det att trycka på mina knappar på morgonen. Jag blir tokig när han inte sitter still vid frukostbordet utan hoppar upp och ska göra något eller liksom glider ner på golvet och börjar pilla med något där, utan att han själv märker att han gör det. Han bara kan inte sitta still och just nu är jag i en period där jag är överkänslig mot det. Jag går upp i spinn direkt! Ein bißchen för lång föräldraledighet månne? Och mellan tjatet på Malte så får jag springa och stoppa ettåringen från att sprätta med jord från oliven.

Oj oj oj, jag hör ju hur det låter. Stackars föräldraledig mamma som får vara med sina barn typ hela tiden medan människor typ dör en smärtsam död i Liberia. Typ. Jag vet, men ibland måste man få klaga lite. Jag lägger till en grej på listan: jag vill klaga på att jag sa att det var ok för J att köra spinning mellan 9 och 12 idag. Det känns surt. Men det är bara för att jag är avundsjuk. Det är Träningens dag och det erbjuds massor av halvtimmespass back to back hela förmiddagen. Men jag ska ju kurera den här jäkla förkylningen…

När J kommer hem ska jag åka till Maxi och storhandla. Själv. Jag längtar asmycket. The sorry life I lead.