Jag börjar komma ikapp mina bloggar som jag mer eller mindre läser regelbundet. Jag sackade efter ett tag när jag faktiskt kände mig mätt, både på min egen och andras bloggar. Det blir så ibland, inspirationen och intresset har både sina toppar och dalar.
Jag läste bl a ikapp ett inlägg hos Lady Dahmer som jag fastnade lite extra för. Hon skrev om hur inte kan vara vän med människor som ställer krav på henne och deras vänskap, och jag kunde inte annat än att sitta och nicka medhållandes. För några år sedan kom jag lite till insikt när det handlar om det här, när jag tröttnade på att det fanns ett litet dåligt samvete hos mig för att jag inte hade hört av mig till kompisar på ett tag. Jag avskydde att känna så! Jag ville inte känna några krav på att jag måste höra av mig eller ses med ett visst tidsintervall, så jag bestämde mig för att eliminera det dåliga samvetet och inte längre känna några krav.
Det var faktiskt lite svårt till en början, det sitter djupt att känna att man har skyldigheter gentemot människor. Det gick dock allt lättare när jag fick barn. Fanns det ingen tid att höra av sig så fanns det inte, det var inte så mycket att göra åt. Jag hade världens viktigaste lilla varelse att ta hand om. Jag tror att fler småbarnsföräldrar känner igen sig i detta.
Idag har jag bara vänner baserade på en kravlös relation. Vissa träffar jag ofta, andra mer sällan. Men de är mina fina vänner ändå och det är jag så tacksam för. Det dåliga samvetet finns inte.
Jag håller verkligen med dig! Jag har många gånger känt mig som en dålig vän för att jag inte hör av mig regelbundet eller inte har tid när de vill träffas. Ju mer förväntningar jag kände att jag hade på mig desto mindre ville jag träffas. Mitt dåliga samvete slutade när jag insåg att jag inte ställer några krav eller har några förväntningar på mina vänner och därför känner jag inga ”skyldigheter” längre. Det är verkligen 100 gr trevligare och roligare att träffas när man inte lägger tid på att prata om hur länge sedan det var man sågs och hur det kunde bli så. Jag brukar istället lägga kraften på att ha roligt och njuta av trevligt umgänge:D
Well said Nike!
Tack Alexandra för att du skrev det här inlägget. Det är precis så här jag kännt om min vänskap till mina vänner som till och med bor 7 mil bort. Inga av dom har barn heller och de frågar mig ofta om jag vill med på fest men inte alltid jag kan och då har ångesten kommit. Men som du säger, de finns med största sannolikhet kvar som mina vänner även om vi inte hörs varje vecka.
Jag håller mer dig! Jag gillar oxå kravlös vänskap. Tycker att du och jag är ett ypperligt exempel på just detta. Vi ses inte så ofta men när vi väl gör det mår jag såååå bra av dig och din energi. Så är jag med alla mina vänner. Med småbarn, karriär, förhållande, träning och annat kan man inte ha vänner som surar när man inte ringer på ett tag. Kram
Vi fortsätter så här mao, Stina. Det funkar perfekt för oss! 🙂 Kram på rej!