Nja, riktigt så känns det inte men det är ändå en så härlig stämning på Universitetet. Det är visserligen länge sedan jag var där sist så jag kanske bara överromantiserar alltihop det är något speciellt med att vara där. Minnen kanske.

Jag och Malte mötte upp en brun och fräsch Katta. Hon har precis kommit hem från en åtta veckor lång övervintring i Thailand så det var ju inte bara inbillning när jag kände mig blek och glåmig. Lite rosigare om kinderna blev jag när jag fick skratta lite åt hennes berättelser, det blir jag alltid när jag träffar henne. Hennes blonda dotter har till exempel blivit illgrön på huvudet av allt poolbadande. Det tyckte jag var skoj!

Malte tyckte att det var spännande att sitta och titta på alla studenter som åt lunch och att äta av min rostbiff uppskattades även det. Jag blev förvånad över att han ville äta det för så fort jag har velat att han ska smaka något de senaste dagarna så har han knipit igen munnen. Det har bara varit välling och gröt som har accepterats. Därför tyckte jag att han kanske kunde äta lite smörgås när vi kom hem, som en liten mjukstart. Han åt en liten pyttebit och spydde upp hela magen över köksbordet. Han har nog en känslig mage fortfarande, det känner jag även hos mig själv, så jag kanske ska ge honom lite mer tid innan vi ger oss på riktig mat.

Ikväll kör jag och Malte solo. Det gör vi ända till på torsdag då J är i Malmö och jobbar. Det är helt okej med mig. Kan till och med vara lite skönt när han är borta. En mindre att plocka efter och så behöver jag inte uppfylla någon annans önskemål vad gäller maten än mina egna.