De vändes lite upp och ner i början av semestern men nu är allt som det ska igen och det är så skönt! Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen, det finns två saker som jag kommer att göra annorlunda med nästa barn. Dessa två saker hänger dessutom ihop och kommer förhoppingsvis ge samma resultat, men man vet ju aldrig säkert då det är små människor det handlar om.
1. Nästa barn ska tidigt få napp och han/hon kommer att älska den!
2. Nästa barn ska tidigt läggas i egen säng och kommer där att lära sig att somna själv.
Då Malte ratade nappen (jag tror att det berodde på att jag erbjöd den för sent) så blev han beroende av att snutta sig till sömns. Jag har förträngt det nu, men tack vare bloggens dokumenterande funktion så kan jag ”minnas” att jag mådde jättedåligt av det. Han låg ständigt med bröstet i munnen och när jag försiktigt lossade på honom så vaknade han och proceduren fick börja om. Med napp och vanan att ligga i egen säng så kommer förhoppningsvis nästa barn att lära sig att somna själv och det min vänner är något jag kommer att jobba hårt på. Malte är två år gammal och kan det fortfarande inte.
Därmed inte sagt att kvällarna är en mardröm för så är det verkligen inte. Vi har vår rutin, visserligen inte lika smidig som att kunna bädda ner honom i sängen, säga god natt och gå därifrån, men det är en rutin som funkar. Klockan åtta stänger vi av TV:n, släcker lamporna, skakar ihop en vällingflaska och så går vi och lägger oss. Alla tre. Mellan oss somnar Malte efter en kvart tjugo minuter och då kliver vi upp och hänger framför TV:n precis som alla andra föräldrar. När det är dags för oss att gå och lägga oss så bär vi över Malte till hans rum. Jäklar vad skönt det är att ha fått tillbaka sängen kan jag berätta för er!
Ungefär varannan natt så sover Malte i sitt rum fram till typ halv sex. Då tassar han upp och kommer över till oss där han sover den sista timmen innan vi går upp. De andra nätterna vaknar han tidigare, alltifrån halv två till senare. Det som jag tycker är så skönt är att han inte alls blir ledsen när han vaknar utan han vet var vi är och det bara är för honom att kliva ur sängen och smyga över till oss. Tårar mitt i natten önskar jag ingen.
Sålänge som ni tycker att det ok så är det väl inget att hetsa upp sig för. Det känns som om man liksom måste ha barn som somnar i egen säng och sover där hela natten för att man ska ha en bra rutin. Men sålänge hela familjen sover, är utvilade och nöjda så är det väl egentligen skitsamma hur man gör. Han kommer ju inte vilja somna mellan er när han är tonåring vilket fall. Tyra vaknar alltid mitt i natten och vill att vi ska bära över henne. Visst skulle vi kunna vara konsekventa och lära henne att hon inte får komma över. Men sanningen är att vi alla tre tycker det är ganska mysigt att vakna ihop.
Klokt Linda!