Om ett par veckor kommer en fotograf hit och fotar vår lägenhet så att bilderna är klara för publicering när det senare i höst är dags att lägga ut den till försäljning. Bilderna är egentligen det allra viktigaste för det är de som kommer att sälja vårt hem. Det är tack vare bilderna i en annons på hemnet som man blir förälskad i en lägenhet, och på visningen blir den förälskelsen bekräftad.

Det gäller alltså att få vårt hem att se så lovable ut som möjligt och det är svårt för smaken är ju som bekant som baken, vi blir förälskade i olika saker. Jag har funderat mycket på hur jag vill att vår lägenhet ska se ut på bilderna, vad de ska förmedla. Samtidigt så ser den ju ut som den gör, det går ju inte att ljuga en lägenhet. Eller kan man det?

Vi har det ganska stilrent hemma hos oss. Dels för att vi gillar det, dels för att vi blev tvungna att plocka bort det lilla krimskrams vi hade framme när Malte var yngre. Allt skulle ju dras ner från hyllorna och ner på golvet. Därför är det inte så mycket som behöver plockas bort, något som enligt vår mäklare är det vanligaste man tipsar försäljare om. Istället är det bara lite detaljer som har fixats,t ex att vi har köpt nya lila (jo, lila!) gardiner till vardagsrummet, ett par lite färgglada kuddar till vår säng och en grön (crazy!) pläd till balkonen. Allt för att bryta av vårt hem som i övrigt går i mörkt trä, vitt och mörkgrått.

Sen är det bara att hålla tummarna. Tummarna på att någon annan blir lika förälskad i lägenheten som vi blev när vi såg den på hemnet i februari 2008. Det räcker egentligen med två sällskap som blir kära, två sällskap som är redo för budgivning, så kan jag sova gott om natten sen.